Fler och fler börjar upptäcka de destillat som vinbönderna tidigare ofta behöll för sig själva.
Du hittar grappabarer på fler och fler internationella barer och caféer där trendsättare och innefolk njuter det som tidigare vinbonden drack tillsammans med sina bästa vänner. Destillat av pressmassorna efter vintillverkningen eller gjort på enklare viner. Själv har jag sedan länge haft en svaghet för dessa destillat och därför gav jag mig ut på jakt efter Portugals avecer. Dvs Bagaceiras och Aguardentes. Låt oss börja med att förklara dessa begrepp. Vad betyder de och hur produceras de?
Där vinet slutar börjar Bagaceiran
Bagaceira görs precis som sina medelhavskusiner den franska marcen och den italienska grappan av de pressrester (drav) som blir kvar vid vinframställning. Den var från början ganska rå både i smak och doft, men 1986 infördes att rigoröst regelverk som medförde en väsentlig kvalitetsökning på Bagaceiran. Samtidigt kom också vinmakarna att intressera sig för denna förädlade dryck.En stor del av Bagaceiran görs av resterna från framställningen av röda viner. Men i Vinho Verde som samtidigt är mest känt för sina vita viner i synnerhet på alvarinhodruvan görs många av de bästa Bagaceirorna.Ju färskare pressresterna är desto bättre blir destillatet och många påbörjar destillationen redan inom två dygn och låter den pågå kontinuerligt.
Den bästa Bagaceiran destilleras långsamt i enkelpannor av koppar där man får ut sprit med ca 60 procents alkoholhalt. Vanligt är också att man använder en speciellt designad panna som passar för kontinuerlig destillation en s k alambic armagnacais. Då får man renare sprit med högre alkoholhalt och något mer nyanserade aromer. Alkoholhalten på Bagaceira varierar mellan 38 – 46% och Bagaceiran säljs oftast i jungfruligt skick, dvs olagrad. Jag vill här passa på att klara ut ett missförstånd som ofta förekommer runt Bagaceiran nämligen att den oftast är gjord på rester från druvan baga och att namnet kommer därifrån. Pressrester heter på portugisiska bagaso och kommer av bago som betyder druva eller bär. Svårare var det inte.
Aguardente bygger vidare på vinet
Aguardente är nära släkt med t ex cognac och anledningen är helt enkelt att de i princip görs på samma sätt. Det som skiljer är ju naturligtvis sammansättningen på det vin man destillerar, druvor, växtplats, lagring mm. Men principen är som sagt densamma och resultatet är som du snart ska upptäcka en fråga om tycke och smak.
Många menar att den bästa Aguardenten av hävd alltid gjorts i Minho dvs där vinho verde görs. Där började man redan på 1700-talet att göra brandy – dvs Aguardente. Här finns fortfarande perfekta lätta, syrerika, torra viner med bra aromer och en låg alkoholstyrka. Det är druvor som Alvarinho, Trajadura, Pederna och Azal Branco som där ger fint balanserade Aguardente. Den portugisiska Aguardenten destilleras två gånger i enkelpannor så kallade pot-stills främst när det gäller små producenter. Den får då en alkoholhalt på ca 70%. Då är den färglös men får sin fina kulör genom att den får mogna på ekfat. Antingen gamla ekfat eller också portvinsfat. Större producenter använder kolonndestillation. Den ger en mera smakneutral sprit som därefter får sin karaktär genom fatlagringen. Aguardenten har en alkoholhalt som lägst på 36% men du kan hitta Aguardente som har upp till 44%. Åldern varierar men ibland kan man hitta Aguardente som har minst 25 år på nacken.
Här har jag samlat intrycken från en rad Bagaceiras och Aguardentes som jag gärna förmedlar. Hela Portugal är representerat geografiskt och slutintrycket är att de är väl värda att upptäckas inte minst på grund av den positiva relationen lågt pris och hög kvalitet. Låt oss börja med Bagaceiras. Designen av flaskor och etiketter passar kanske inte in i främsta ledet på avecvagnarna men innehållet tar för sig ordentligt….
ABC Bagaceira från Quinta das Arcas-Sociedade Agricola Lda i Argonchile i Minho. Alkoholhalt 38%. Fruktig lite träig och påträngande doft med skalkaraktär. En mild behaglig rund och fin frukt- och vaniljton med lång behaglig eftersmak.
Area Nova från Joaquim Miranda Campelo i Rio Tinto i Minho. En Årgångsbagaceira från 2003 med en kryddig fruktig och ren doft och en välstämd smak med bra balans och en mjuk kärnfull lång eftersmak.
Sao Domingus från Caves do Solar de Sao Domingus i Anadia som ligger i Bairrada. Gjord av vinmakarna Susana Pinho och Nuno Bartos. Alkoholhalt hela 46%. Doften är alltså något stickig men med mycket mogen frukt blandat med mineraler och stänk av flinta. Smakerna fullkomligt exploderar i munnen som ett fyrverkeri och stannar mycket länge med eftersmaker som choklad och äpple. Denna Bagaceira görs i små pannor två dagar efter skörden och pågår kontinuerligt dygnet runt. Man destillerar en gång och årsproduktionen är hela 500 000 liter. En av de bästa i sitt slag jag smakat och också den mest populära i Portugal.
Neto Costa producerad av Caves Neto Costa i Anadia. Den har provningens högsta alkoholhalt med sina 48%. Men dess styrka sitter mera i dofter och smak med en lite blommig fruktton av mogna plommon. Den har en mild sötma och långa eftersmaker av frukt, örtkryddor och choklad.
Aldeia Vehla från Envelhecida som ägs av Pernod Ricard. Det är den bagaceira som sälj näst mest i Portugal. Den är ekfatslagrad och har en ren fruktdoft med inslag av äppelblom. I doften finns också fina mineraltoner blandade med citrus. Den har en blyg sötma som tillsammans med en lätt syra ger långa trevliga eftersmaker med lite smak av lakrits. En verklig favorit. Alkoholhalt 40%.
Låt oss nu gå vidare med Aguardenten. Här följer några axplock ur den rikhaltiga skatt som ligger dold för oss skandinaver. Det är trevliga semesterminnen att köpa med sig hem och njuta i små sippar när regnet och kylan härskar här uppe i norden.
Vi öppnar med en Aguardente från Quinta das Arcas-Sociedade Agricola från Vinho Verde. Helena Moreira presenterar sin morfars Aguardente som gjordes för över 25 år sedan. Man frågar ju som bekant inte efter damers ålder men om hon var född då var hon förmodligen inte speciellt gammal. Vid sin sida har hon sin far Antònio Moreria Marques som också äger vingården. Den heter Caves Arcos do Rei och ligger i Anadia i Bairrada. Aguardenten har en elegant gyllenbrun färg med en behagligt mogen doft där eken inte dominerar trots att den legat 25 år på fat. Den har en underbar balans och en komplex lång eftersmak. Alkoholhalt 40%.
Nästa Aguardente kommer från Adega Cooperativa de Felgueiras i Agrela i Vinho Verde. Den har legat 20 år på ekfat där den erhållit en skimrande bärnstensfärg med lite guldgula inslag. Den har en angenäm doft som påminner mig om eukalyptus, färskt trä som gör att den har en fin stram karaktär med ligger kvar länge på tungan.
Även nästa Aguardente kommer från Vinho Verde närmare bestämt Adega Cooperativa de Monçao. Den är gjord som sig bör på alvarinhodruvan och har legat på franska ekfat i 8 år. Där har den fått en mörk kastanjeton och doft av torkad frukt. Den är underbart mild och packad med fina långa komplexa smaker.
Quinta do Tamariz i Vinho Verde har 20 år på franska ekfat och portvinsfat. Den har en brun klar färg med mycket mogna toner av mellanmörk ek. Den är fylld av angenäma dofter med lite kaffe i och smakar man den hittar man en smakrik och balanserad mix av trä, mandlar och torkade fikon. 40% alkohol och kvinnan bakom verket är Cidàlia Ferreira.
Från Uniao das Adegas Cooperrativas do Dao kommer en 20-årig Aguardente som fått sin unika karaktär från gamla portvinsfat. Den är ljust bronsfärgad med en tydlig inte alltför påträngande trädoft med druvkärnkaraktär. Den balanseras väl av en riklighet av frukt och bär som tillsammans med en aning sötma ger den en elegant ”portvinskaraktär”.
Fonseca är ju här hemma mest känd för sin Periquita. Nu provar vi hans Aguardente Vehla Reserva en Colheita av Vinho Verde-typ från 1964. Vinmakaren Domingos Soares Franco presenterar den. Den har den respektingivande åldern av 41 år. Det är hans onkel som gjorde den. Den doftar påtagligt av torkade frukter i trälåda och smaken är rund, mjuk och finstämd med lite trä i en stor kraftfull kropp av hasselnöt, valnöt och mandel. Alkoholhalt 38%.
Carvalho Ribeiro & Ferreira Reserva Extra görs av Cockburn Smithes och har en mörk färg som påminner om ljus mahogny. Doften är i grund fruktig men det finns också nysågat trä och rena finkeltoner. Den har en fin balans mellan torkad frukt söta kryddor och en lång eftersmak där fruktladdad vanilj växer fram. Alkoholhalt 40%. Detta är en av Portugals storsäljare när det gäller Aguardente.
Sao Domingus Prestigio är ännu en intressant åldring om man nu kan kalla en 20-åring för det. Det är en synnerligen kvalitetsmedveten producent som bara en gång tidigare gjort denna Aguardente. Då ansågs den som Portugals bästa. Denna finns i 2000 buteljer och färgen är djupt bärnstensklar. Doften är en elegant blandning av torkade plommon, fruktkärnor, gammalt trä och en aning bitter alkoholton. Den har en utsökt balans, fin sötma och är mjuk och rund samtidigt som den har en stadig kropp. Eftersmaken är en dröm som sitter kvar länge, länge…
Borlido Palacio Sangalhos i Bairrada är en intressant bekantskap. Den har koppargul färg med fruktiga toner av mogen citrus och välmogen mango. Den har en rund mild sötma av torkad frukt och nötter. Mjuk och välbalanserad med en lite vänlig ton för dig som normalt inte dricker avecer. 38% alkohol.
Vi avslutar med en riktig åldring, från Caves Velhas, Fim de Seculo. Den har hela 40 år på nacken och en alkoholhalt på 38,5%. Den är riktigt mörkbrun och när man doftar på den känns det som att öppna en cigarrlåda med torkad frukt i en kryddbod. Den har en bra balans och är ytterst välgjord med stor kropp och spänst trots åldern. En diskret sötma och trevligt sammansatta mineraltoner avslutar.
Lycka till i din egen jakt på Portugals avecer – det är mycket kvar att upptäcka.
